Jag vet att man inte ska "skryta" om sina egna prestationer eftersom det är "fult".... Men varför är det så egentligen???? Om jag gör något som är jag är stolt över och som jag gärna vill dela med mig av, varför ska det uppfattas som något dåligt och fult?? Det handlat ju om mig!! Jag snackar ju ingen skit om någon annan utan gott om mig själv! Ja det är konstigt det där. Här kommer iaf lite skryt så ni är beredda på det: ) 2018 sprang jag tjejmilen. Jag fick det som en födelsedagspresent av Niklas eftersom jag i något svagt ögonblick sagt att jag skulle vilja börja springa. När jag fick "presenten" såg jag det mest som ett straff men jag tog det ändå på alvar och började träna för loppet. Detta var i november och loppet gick i september så jag hade ganska lång tid på mig. Men då hör till saken att jag aldrig sprungit tidigare. Jag har ju såklart sprungit till bussen eller efter någon unge som håller på att rymma men liksom aldrig träningssyfte. Jag började långsamt och med väldigt korta sträckor men sakta men säkert ökade jag och när det väl var dags för Tjejmilen spray jag hela alen utan att gå en enda meter. Jag var så otroligt stolt över mig själv!!! Efter det slutade jag att spring..... Mest för att jag tycker det är tråkigt men också för att jag inte hade något mål. Nu, 1.5 år senare, har jag tagit upp löpningen igen. Mest för att det är det enda sättet som vi får umgås med folk på då vi inte får "stå still" men också för att gymmen är stängda och då är det ju ett otroligt bra sätt att röra på sig!! Min första löprunda blev på 5 km vilket jag blev väldigt impad av att jag klarade och nu springer jag och Lois varannan dag tillsammans och det blir ca 6 km varje gång! Mitt mål den här gången är att inte gå någon gång under rundan och att hålla igång. Jag märker hur bra jag mår av att få röra på mig. När man är i Lockdown som vi är så är det otroligt lätt, för mig iaf, att bara skita i allt och så blir ingenting av men nu eftersom jag och Lois har lovar varandra att vi ska göra det här varannan dag så blir det av!! Jag är sjukt stolt över oss att vi gör det här!!!!! Tanken är liksom inte att vi ska springa milen om en månad, även om det vore nice: ) utan det är bara att vi ska komma ut. Här om dagen mådde Lois inte 100 så vi bestämde oss för at ta en promenad istället. I bakgrunden kan ni se "Lejonkulle". Det var där Slaget vid Waterloo var. Inte lika svettigt en ack så trevligt plus att vi rörde på oss!! Tidigare på dagen tonjag en runda tillsammans med Theo istället sen agerade han min PT. Han är hård. Det blev 3 km löpning sen armhävningar, situps och knäböj med Theo på ryggen. Alltså knäböj med honom på ryggen inte löpning och de andra övningarna Hahaha. Vad vill jag nu ha sagt med detta inlägg? Jag vet faktiskt inte riktigt....Jo att man måste få vara stolt över sig själv och skryta lite ibland!!! Hoppas ni får en fin dag!
