Den kommer som en våg som sköljer över mig. Sorgen! Det känns som jag ska drunkna. Jag vet inte vad jag ska ta vägen. Det finns inget slut på tårarna och allt känns meningslöst och tomt. Sen förvinner vågen ner i den djupa sanden och det lilla som finns kvar rinner tillbaka i havet igen och det känns bättre. Jag kan tänka på något annat en stund. Tita på mina barn som har så mycket livslust och glädje i sina blickar och då förstår jag att på något märkligt sätt rullar livet på. Men sen efter ett tag kommer vågen tillbak in mot stranden och det börjar om igen. Så här kommer det nog vara ett bra tag. Att Adam inte finns mer är för mig ofattbart! Jag kan inte förstår det! För tre veckor sedan skickade han ett sms till mig där han skrev att har tyckte jag var bra i "Bäst i Test". Jag blev så otroligt glad. Att en människa som jag såg så mycket upp till och såg som min mentor tog sig tid för att skicka ett sms, även om vi inte ringt eller messat med varandra på flera år, säger mycket om det personen. Adam var bäst på så många sätt. Han var så otroligt fin!!! Så omtänksam, generös och genomsnäll!! Jag tänker så otroligt mycket på hans familj och nära. Fy f*n vad de måste gå igen!!! Detta är ett bevis på att vi aldrig vet vad som kommer att hända och att vi inte ska vänta med att säga och berätta för våra nära och kära hur mycket vi älskar dem och hur mycket dem betyder för oss. Man kan aldrig sprida för mycket kärlek och värme!!! Ta hand om er!!!