Jag och några vänner här i Waterloo har länge pratat om att vi skulle vilja gå ut och rida. Säger man gå ut och rida? Ja ni fattar, jag är ingen hästtjej. Vilket också betyder att detta inte var på mitt intiativ men jag har bestämt mig för att inte säga nej till nya saker även om det inte är min grej.... Och det är precis så det är med hästar. Jag tycker de är superfina och jag älskar tanken på att rida ut på öppna fält. Men samtidigt har jag en otrolig respekt för dessa kraftfulla djur och är, om jag ska vara helt ärlig, ganska rädd för dem. Jag känner att jag har ingen koll. Hundar är ju mer min grej: ) Där kan jag läsa av dem med hjälp av deras kroppsspråk och även om det är en stor, kraftfull, aggressiv hund känner jag att jag har kontroll då jag vet hr de funkar. Men med hästar....not so much! Men som sagt, lite rädsla stoppar mig inte och igår var dagen D. Det finns ett stall 15 minuter från Waterloo som drivs av en svensk kvinna där många går med sina barn och rider så det var dit även vi åkte. Det var en idyll!!!! [caption id="attachment_57430" align="alignnone" width="810"] Fölet var 5 dagern gammalt[/caption] Så vackert och så fina hästar och hundar. Jag vet inte hur det är i Sverige men jag kan tänka mig att det är lite mer säkerhetstänk där än här.... Vi fick gå ut själva i hagen och hämta in våra hästar, borsta och ta på sadel och allting själva utan att någon kollade till oss. Men eftersom jag inte har egon koll och är ganska rädd som sagt frågade jag om mycket hjälp för jag vill inte göra fel så att tex sadeln åker av eller något sådant och när jag väl frågade var hon jättesnäll och förklarade och hjälpe mig. Jag tror att hon trodde att vi kunde mer än vad vi kunde: ) Vi var 4 stycket varav två av oss var ganska rädda, en av oss oerfaren men cool och så en som har ridit mycket. Jag har ridit förut, ganska många gånger faktiskt, men oftast på små islandshästar som är väldigt lugna. Detta var riktiga hästar!! De var supersnälla allihop men de var stora..... Vi red först igenom en by, Braine la Chateau, så himla fint!!! Sen red vi genom skogen, ut på fält och sen tillbaka genom byn. Hon som har stället cyklade med oss hela tiden så vi var alldrig ute på egen hand. Det hade jag aldrig gått med på : ) När vi travade kändes allt superlugn men sen var hästarna väldigt pigga så när vi skulle trava så blev det lite gallop ibland.... Någon gång började min häst sparka lite och när man inte är beredd och håller i sig så är det ju ganska läskigt alltså. Eller jag tycker det iaf.... Vid ett tillfälle skulle vi gallopera upp för en backa. Instruktionerna var att vi skulle stanna upp innan backen för att sedan gallopera...... Min häst lyssnade inte riktigt på dessa instruktioner : ) Utan när de andra satte fart gjorde han likaså vilket resulterade i att jag höll på att flyga av då jag inte höll i mig ordentligt. Men det gick bra. Stina däremot, hennes häst gjorde exakt samma sak och Stina fick en gren i ansiktet som gjorde en reva och hon blev ganska skärrad men efter en lite paus var det ok. Jag förstår henne fullt ut!!! Jag var också skakig efter min lilla galloptur. Väl tillbaka i stallet tyckte jag att det var ganska skönt att kliva av hästen och vara på marken igen. Det var en superhärlig ridtur men tyvärr är jag lite för rädd för att slappna av helt och bara njuta. Jag vet ju att hästar "känner av ens rädsla" så jag försökte verkligen utstråla positiv och trygg energi och tänkte att hästen var en hund: ) hahaha vet inte om det funkade så bra!! Summa summarum: Jag är jätteglad att vi gjorde det här för detta kommer jag verkligen minnas men så känner jag också; nu är det gjort!!! Jag säger inte att jag inte kommer göra om det men det dröjer nog ett tag!! : ) [caption id="attachment_57440" align="alignnone" width="810"] Jag och Champagne[/caption]
