Jag vill egentligen inte göra detta inlägget men jag känner att jag måste….. När jag bloggar försöker jag alltid att skriva från ”mitt perspektiv” dvs när jag skriver om barnen skriver jag hur jag uppfattar en situation och hur jag mår när ngt händer. Jag vill inte ”outa” barnen. Men nu vet jag faktiskt inte hur jag ska skriva detta utan att ”snacka skit” om Theo….. Theo har sedan vi kom hem från semester dvs 2 veckor sedan varit väldigt besvärlig…..!! Han är otrevlig (speciellt mot mig), han säger emot VARENDA grej, han lyssnar inte, han gnäller och ”gråter” när han inte får sin vilja igenom och detta påverkar hela familjen. Jag och Niklas försöker hålla oss lugna och vara pedagogiska när vi pratar med honom så han förstår att vi uppmärksammar vad han säger och hur han mår – Vi förstår att du vill ha telefonen men…. – Vi vet att du blir arg när vi säger så men…. – Jag hör att du säger att du är varm och inte behöver en tröja men det är 9 grader varmt ute… osv. Men efter diskussioner, gräl, skrik, gråt, gnäll pallar man inte mer och det spricker för en. Jag försöker att ofta gå undan och hålla mig lugn men ibland går inte det och det blir mycket argt emellan oss. Vi bråkar mycket för tillfället. Detta är såklart jättetråkigt och jag försöker verkligen hålla mig lugn och påminna mig själv om att han ”bara” är 5 år men jag blir på riktigt ledsen när han säger vissa saker till mig och det är väldigt jobbigt att hela tiden behöva tjata. Jag säger till honom och visar att jag blir leden för jag tycker det är viktigt att han ser att hans handlingar påverkas oss speciellt när han är fullt medveten om vad han gör och säger. Det märker jag. Ibland är det genomtänkt. Det värsta är att detta är inte Theo!! Jag känner inte igen honom. Theo är en glad, sprallig och rolig kille som alltid varit väldigt snäll, artig och klok. Jag hoppas verkligen att detta är någon typ av 5-års trots som snart kommer gå över för jag vet inte hur mycket mer jag pallar…. Ni som har barn i samma ålder, känner ni igen detta??? Snälla säg JA för jag behöver lite stöd och pepp just nu: ) Vi har funderat på hur vi ska göra. Vi har varit inne på att införa något typ av belöningssystem att varje gång han gör som vi säger, utan tjat, eller är artig så får han tex en guldstjärna och sen när han fått, låt oss säga 10 st, så gör vi ngt roligt ihop eller så får han köpa ngt speciellt. Men det känns inte rätt att behöva muta honom för att uppföra sig…. Vi pratade om att bara fortsätta som vi gör och hoppas på att det snart kommer att gå över men gud vet hur lång tid det tar…. Har ni några bra tips??? Sen vill jag också påpeka att det är inte så illa att vi måste koppla in utomstående hjälp (absolut inget fel på att göra det, det är en fantastisk tillgång) men jag vet ju att detta inte är min Theo utan att det ”bara” är en fas och att vi måste bara lära oss att hantera den! Tack för hjälpen och inget dömande eller otrevligheter i kommentarsfältet tack!!!
