Om jag ska vara helt ärlig så blev jag lite besviken när vi var på ultraljudet i vecka 18 och såg att Max var en kille..... Jag vet att det är tabu att säga att man blev besviken men jag hade verkligen hoppats på att vi skulle få en liten tjej. Jag hade sett fram emot att få ha en av varje och få uppleva livet som mamma till en flicka med allt vad det innebär. Jag hade även en känsla av att det låg en flicka i magen eftersom jag mådde mycket sämre under graviditeten men Max jämfört med Theo och man säger ju att man mår sämre med flickor... vecka 36 tror jag.... Men tji fick jag. Men nu så här med facit i hand känner jag - vilken tur att det blev en kille och vilken tur att det blev just Max!! När jag tittar på vänskapen och syskonkärleken mellan Theo och Max undrar jag om det hade varit samma om de var olika kön. Jag och min bror var och är iof väldigt tighta men vi höll absolut inte på som T och M gör. Max ser upp till minsta lilla grej som Theo gör och Theo tar hand om Max på ett sånt kärleksfullt sätt. De leker på samma sätt och med samma saker (på gott och ont...) och de vill alltid vara tillsammans. De är det absolut finaste jag har och jag är så lycklig och tacksam att få vara just deras mamma!!! (Sen vill jag också tillägga att självklart spelar inte könet ngn roll, huvudsaken är såklart att barnen är friskt och mår bra men ni förstår vad jag menar hoppas jag!!!)❤️