Jag är en väldigt positiv person som försöker göra det bästa av situationen. Men jag är även en känslomänniska som gråter när jag är ledsen, skriker när jag är arg och skrattar när jag är glad. Jag har väldigt nära till mina känslor helt enkelt. Igår bröt jag ihop! Jag har alltid haft jobb. Det har liksom alltid löst sig. Men efter min mammaledighet har det varit ganska trögt. I min branch är det "syns man inte så finns man inte". Och det har jag blivit varse om. Jag har haft lite ströjobb men inget stort och det har känts väldigt jobbigt. Detta är något som jag oroar mig konstant för. Tänk om jag aldrig mer får ngt tv-jobb? Vad ska jag då göra? Vad KAN jag göra? Tv är ju det enda jag kan.... Igår fick jag som sagt ett bryt. Jag började bara storgråta. Jag kände mig tom, liten och obehövd (är det ens ett ord?). Jag kände mig totalt värdelös! Det kändes som alla tyckte jag var värdelös eftersom ingen vill ha mig.... Inte ens Theo behöver mig eftersom han går på förskolan... Jag vet ju att det inte riktigt är så illa men det kändes så då!!! Eftersom JAG är mitt jobb så är det inte så lätt att inte ta det personligt när man inte får jobb. (Ni kanske tycker det är skittöntigt att jag bryter ihop över lite jobb... Jag vet att det finns folk som har det mycket mycket värre men nu berättar jag bara hur jag kände just då.) Men efter att ha gråtit, blivit peppad av min man, gråtit lite till och sovit vaknade jag i morse och kände mig fit for fight igen. Jag hade för några år sedan en lättare depression men med hjälp av bl.a. terapi tog jag mig ur den. Men jag är ganska rädd att halka dit igen.... Men nu vet jag vilka signaler jag ska lyssna på och jag vet vad som hjälper. Jag tror faktiskt att det är ganska vanligt att man blir lite deppig efter det att man varit föräldraledig. Jag vet flera som känner att de inte är "behövda" på samma sätt som tidigare och man värderar även saker på ett helt annat sätt. Känner ni igen er? Vad gör ni om ni känner er nere? Tror att det är viktigt att vi vågar prata om hur vi egentligen mår för annars är det väldigt svårt att hjälpa varandra!!
