Vi börjar komma in i det hemma nu. Theo verkar ha landat i att ha en lillebror. Han är så snäll mot brorsan. Vill vara med och välja kläder, byta blöja, bada, smörja in, ge d-droppar, hämta nappen. Ja han vill verkligen hjälpa till!!! Han pratar så fint med sin bror också. I morse låg han och kramade om honom i sängen och sa: - Mamma, lillebror är så söt!!! ❤️ Han gör även mer saker själv som att klä på sig och gå på pottan då han förstår att vi ibland är upptagna med bebisen. Lillebror tittar redan storögt på Theo med beundran i blicken. Ska bli så underbart att se dessa gossar växa upp med varandra!! Jag såg att det blivit en liten "diskussion" bland kommentarerna om det här med att ha syskon på förskolan när man är hemma med en bebis. Jag tycker att det är en självklarhet att man ska få ha det och jag är väldigt glad att det är 30 h här i Stockholm och inte tex 15 h som det är i Göteborg. Jag vet inte om jag hade fått ihop det att ta hand och lära känna bebisen om jag hade haft en aktiv 3-åring hemma som vill hitta på saker hela tiden. Vissa dagar hinner man ju knappt få i linserna när bebisen vill äta, byta blöja, bli tröstad, ligga på en mm. Tänk då om Theo också varit hemma.... Han vill ju hitta på saker, gå ut och leka mm och det är ju inte så lätt då man har en bebis som, för tillfället, vill äta hela tiden. Jag tror att Theo hade känt sig väldigt "utanför" om han var hemma på dagarna då han han verkligen skulle märka hur mycket tid och uppmärksamhet lillebror skulle få och kräver. Theo längtar till förskolan varje dag för där får han leka, träffa kompisar och han blir aktiverad med en massa roliga saker. Sen förstår jag att det är viktigt för syskonen att lära känna varandra och förstå att det ser annorlunda ut hemma mm men jag tror också att det är viktigt att de får ha kvar sina rutiner som tex att gå till förskolan!! Vad tycker och tänker ni om detta???
