Det är f*n inte lätt alla gånger!! I morgon åker vi hem till Stockholm igen. Det har varit 5 fantastisks dagar här nere med massor av lek, härligt snack och bra häng. Men det är rätt kämpigt att vara själv i så här många dagar med två barn med stökiga nätter, nattning, matning, påklädning, lek, blöjbyten, toabesök mm mm Så jag vill säga hatten av till alla ensamstående som har det så här jämnt. Jag är helt slut. Theo har skött sig mer eller mindre själv. Rättare sagt man behöver inte punktmarkera honom utan jag litar på honom. hand i hand genom livet ❤️ Max däremot... Han är så fruktansvärt busig!!! Han är superglad så gott som hela tiden men har börjat bitas igen så man får vara pass på så han inte hugger brorsan i ruggen tex när de leker. Ju mer man säger till honom desto mer skrattar han. Man blir så jä*la förbannad. Det är så sjukt frustrerande. Idag försökte jag med ignoransmetoden och bara lyfte bort honom. Det funkade lite bättre men det är verkligen inte lätt. Sen klättrar han överallt och hela tiden. Och ser han att jag ser när han tex klättrar upp på bordet blir han jätteglad och sprallig och då ramlar han så man får liksom smyga sig på honom. Har är som sagt bara glad men driver mig till vansinne....:) Idag har han iof varit lite lugnare. Det har varit kalas för min brorsdotter Elvira som fyller 4 år i morgon. världens bästa hund som sover sig igenom ett kalas med 24 pers varav 8 barn... Hatten av till oss alla föresten. Det är verkligen inte lätt att vara förälder, vårdnadshavare. De små sätter oss på prov hela tiden och även om man ibland känner att man vill kasta in handduken så ger dem en ett leende och man har glömt allt. De små jäklarna alltså!!❤️❤️❤️
