Det är faktiskt ganska jobbigt att vara hemma med Theo för tillfället. Han är jäkligt gnällig och vill helst bli buren hela tiden. Plus att han var stökig i natt också så det har inte blivit så mycket sömn. Jag försöker hitta på saker som han tycker är roliga och då blir han glad. Men det kan ju inte vara "Liseberg" hela tiden! Jag känner att jag är lättirriterad och lite grinig jag med. Tills han ler, då släpper allt och jag förstår inte hur jag kan bli irriterad på den lille godingen.... Tills han börjar gnälla igen.... Jag är helt slut när Niklas kommer hem från jobbet. Så nu kände jag att jag var tvungen att få lite andrum så jag gick hemifrån. Jag vet att det är tanden som spökar så "kära, söta, lilla tand! Kan du inte komma fram nu så vår underbara, glada, lille Theo kommer tillbaka!"
