Första vardagen efter det hemska som hände i fredags. Det var som vilken måndag som helst men ändå inte. Det kändes som att alla gick lite långsammare, pratade lite lägre och kramade varandra lite hårdare!!! Hanna på mitt jobb var på Drottninggatan då det hände. Hon klarade sig men sprang för sitt liv. Fy fan!! Vi pratade om det lite i radion men försökte också att köra på som vanligt. Men klockan 12 höll vi en tyst minut och det var helt tyst i radion!!! Efter sändning gick vi ut och åt lunch allihop. Jag är så glad att jag får jobba med ett sådant härligt gäng!!! Livet måste ju fortsätta men jag tror aldrig det kommer gå tillbaka till där de varit. När jag hör en polis eller ambulans tar jag direkt upp telefonen för att titta om jag har fått ngn flash om att det har hänt ngt. Jag kommer tex aldrig gå i mitten av en stor gågata utan hålla mig längst kanten och jag kommer alltid kolla eventuella flyktvägar och nödutgångar. Det är precis det här de vill. Att vi ska leva i rädsla. Och vet ni vad, de har lyckats! Jag är rädd!!
