Jag brukar oftast vara en positiv person som inte gillar att klaga men idag har det varit en tung dag!! Jag är van att kunna röra mig som jag vill och använda min kropp som uttrycksmedel men nu säger den stop!! Jag tänkte ta en lite "längre" promenad med Leia i morse och det är verkligen ingen lång runda. Den brukar ta ca 25 minuter. I morse tog det över en timme. Pga foglossning, sammandragningar och allmänt trött var jag tvungen att stanna hela tiden och andas. Det känns som jag är fånge i min egen kropp!!! Plus att jag är så jäkla trött hela tiden för jag sover sover som en kratta. Jag vaknar varje gång jag vänder mig om pga smärtor, måste gå upp minst en gång/natt för att kissa och sen kommer Theo över till oss på nätterna och då är jag rädd att han ska sparka mig i magen, vilket har hänt ett antal gånger, så då vaknar jag med en gång han rör sig. Nu de senaste två nätterna har han faktiskt sovit i sin säng nästan hela natten så det är iof gött. Jag måste nog bara acceptera läget och fatta att jag är höggravid. Vecka 37 snart... Ledsen för klagandet. Var tvungen att ventilera lite. 3 år sedan idag Leia träffade Theo för första gången. ❤️❤️❤️
