Igår kväll låg jag på soffan när jag hörde blåljus. Det är inte ofta man gör det här, till skillnad från när vi bodde i stan, så jag stängde av ljudet för att höra vart det tog vägen men då tystnade det. De åkte upp i området bredvid, tänkte jag. Men nej. De hade stannat hos våra grannar! Där inne utspelade sig en förälders värsta mardröm. Deras 1-åring hade satt en äppelbit i halsen och kunde inte andas. Nu gick det bra och mamman hade fått ut äppelbiten innan ambulansen var på plats men FY F*N vilken panik. Detta påminner mig om hur skört livet är, hur snabbt det kan gå och hur viktigt det är att kunna HLR så att man inte behöver tänka utan att allt går per automatik om/när olyckan är framme. För ca 1.5 månad sedan var jag på en HLR-kurs som Nina Campioni anordnade. Vet inte varför jag inet skrivit om det här tidigare.... Där fick vi lära oss hur man utför HLR på barn och ungdomar. Jag har gått en sådan kurs tidigare och försöker att gå minst en gång/år för att hela tiden har det färskt i minnet. Nina har tillsammans med kunskapstavlan gjort superfina tavlor där det står hur man ska utföra HLR på barn. Jag har hängt upp dessa i vår tvättstuga där vi även byter blöja. Då finns de där så jag kan titta på, fräscha upp minnet och repetera för mig själv. Superbra! Gårdagens händelse gjorde även att jag tänkte dra ihop alla på gatan, eller de som vill iaf, och ha en kurs här hemma. Det kan nämligen komma hem någon som håller kursen. Så himla bra. Jag tänker eftersom alla på gatan har barn och alla barn leker hos varandra hela tiden så då kan man ju känna sig trygg både för sin egen del att man kan men också veta att andra kan är ju en trygghet. Har ni gått ngn HLR kurs?
