I natt vaknade jag av det absolut värsta ljudet man kan tänka sig!! Ett barn som kräks!!! Vi har ett familjerum dvs två sammansatta rum med en skjutvägg i mellan. I ena rummet är det en dubbelsäng och i det andra en stor bäddsoffa. Trots detta sover vi alla i dubbelsängen.... När jag vaknar av det fasansfulla kräkljudet och vänder mig om ser jag Theo stå på alla fyra i sängen och kaskadkräkas. Snälla, kräks inte på Max, hinner jag tänka innan jag lyfter ner honom på golvet så han kan fortsätta där.... Som tur var "missade" han Max och oss andra också och kräktes bara i sängen... Max vaknade inte ens så han var bara att lyfta över till det andra rummet. Vi fick ringa personal och byta sängkläder, duscha av Theo, städa golvet.... ja ni vet allt som behöver göras efter en sån här händelse. Men Theo var så himla duktig. Han grät ingenting utan gjorde precis vad vi bad honom att göra. Han sa att det kändes bättre efter han kräkts. Niklas och Max låg i bäddsoffan resten av natten och jag och Theo i sängen. Theo somnade om och sov bra resten av natten men jag reagerade på minsta rörelse och ljud från honom och låg beredd med papperskorgen i fall han skulle kräkas igen. Men han kräktes inget mer och nu på morgonen mår han toppen! Det måste varit ngt han ätit tänker jag. Men fy alltså. Att vakna till det ljudet är det absolut värsta som finns. Man är klarvaken på en millisekund. Och doften.... Ja men huvudsaken är såklart att Theo mår bra nu och det gör han. Men det blir en lugn dag idag och jag har även mina sista danspass. Idag står rumba på schemat. Tvära kast - från att torka kräk till att dansa kärlekens dans:)