I några veckor har jag känt mig deppig..... Jag har inte varit så glad, varit otroligt trött, har inte haft någon inspiration och varit väldigt lättirriterad. Max är inne i en ganska besvärlig period just nu med väldigt mycket trots som tar otroligt mycket energi av mig... och av honom..... Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen då det är helt nytt för oss. Theo hade inte någon sådan här period och Max har alltid haft mycket energi men den har inte kommit ut på detta sätt tidigare..... Jag känner mig mest uppgiven för tillfället och all min energi går åt till att försöka hålla mig lugn och inte låta mig provoceras av hans sätt.... Det är ju det han är ute efter...en reaktion.....antar jag. Ni som har treåringar som också går igenom någon typ av "fas", hur hanterar ni den? Var får ni energi ifrån??? I fredags kände jag mig glad på riktigt för första gången på väldigt länge. På morgonen var jag och en vän på gymmet och körde skiten ur oss själva. Vi var båda helt sprudlande efteråt. Efter att varit hemma och jobbat och fixat lite åt vi en god lunch tillsammans och sedan på kvällen var det ju "premiärfest". Jag kände att min energi var på väg tillbaka och att det höll på att vända. Sen kom helgen och vi hade det "mycket" med Max plus att Theo fick feber så vi fick ta det lugnt och kunde inte riktgt hitta på ngt. Jag såg verkligen fram emot att gå till gymmet idag och köra hårt med min PT för det är verkligen något jag får energi av men istället är jag hemma och vabbar... vi passar ljuvliga Miloue idag också Detta jäkla vabbande..... Är så trött på det!!! Det känns som att det är ett nya heltidsjobb.... Plus att Niklas är bort fram till onsdagkväll så jag är själv med båda killarna. Något som jag har lite ångest för med tanke på hur Max är just nu. Sen får jag ångest över att jag får ångest....Fan! Men Theo mår mycket bättre nu och har inte haft feber på snart 48h så i morgon är han tillbaka i skolan igen och jag kan förhoppningsvis gå till gymmet och få saker gjorda som jag har fått sätta på paus. Ledsen för ett deppigt inlägg så här på måndagen men ibland måste man få skriva av sig. Tack!!!
