Idag är en dålig dag..... Eller ja inte dålig som i världens sämsta men jag känner mig verkligen inte på topp....Vilket självklart är helt ok. Man kan inte alltid vara på topp!!!! Det började iof redan i söndags då jag hade stått i köket och lagat, vad jag trodde skulle bli en succemiddag, i över 1 timme. Men när maten kom på bordet vägrade ungarna att äta för att det var "annorlunda"! Så där hade jag stått och gjort mig till, till ingen nytta. I går var Theo lite krasslig så han fick vara hemma från skolan och ni vet hur svårt det är att få ihop allt när man samtidigt ska ta hand om ett barn, som egentligen inte var särskilt sjukt, men var för trött (läs LAT) för att göra något själv.... - Jag vill ha ett glas vatten!! Hämta strumpor till mig!! Mer köttbullar! När det var dags för middag då fick jag nog. Först fick barnen hjälpa mig (krävdes mycket övertalning) att skära lite grönsaker. Jag tänkte att om de hjälper till att laga maten så kommer det bli roligare och godare att äta sen eftersom det är "dem som lagat". Theo ville bara skära lite gurka och paprika och sen gick han och tittade på tv. Max hjälpte faktiskt till med hela middagen. Supermysig!! När det sen var dags för att duka frågade jag Theo om han kunde hjälpa till. Eftersom han fortfarande har lock för öronen efter flygningen i söndags (eller så är det bara en ursäkt) så hör han dålig och jag fick ropa typ 6 gånger. När han väl hörde fick han värsta rycket och kommer och skriker: - Du bara tvingar mig att göra saker som jag inte vill!!!! Du gör så att jag inte kan vara mig själv utan blir någon annan!! ok..... Jag bad honom att hjälpa mig att duka.... Då gick det upp för mig. Jag har uppfostrat bortskämda barn!!! Fy!!! Det kändes som om jag misslyckats i mitt föräldraskap!!!! Bortskämda ungar är det värsta jag vet!! Det är absolut inte så att de är bortskämda på så sätt att de får allt de pekar på men det här med att de aldrig hjälper till hemma, de slänger jackan på golvet när de kommer innanför dörren, de städar aldrig eller iaf otroligt sällan sina rum. Jag förstår att man inte kan kräva av en 6 och 3-åring att de ska komma självmant och fråga om de kan hjälpa till med att duka bordet men de ska f*n inte få ett spel när jag väl ber dem!!!! Jag och Niklas pratade jättemycket om detta senare på kvällen för jag blev verkligen ledsen och vi ska göra en lista på vad som förväntas av dem dvs ta bort sin tallrik från bordet, hjälpa till när vi ber om det mm. Överreagerar jag eller är inte detta en självklarhet att barnen ska hjälpa till???? Vad har ni för förväntningar på era barn? Hur har ni förmedlat detta till dem och hur har det tagits emot??