Jag läste precis Kitty Jutbrings blogg där hon skriver att hon tycker det är så skönt att vara ifrån sin dotter ett par dagar. Ni kan läsa den här. Jag förstår vad hon menar.... Igår kände jag att jag var tvungen att komma bort!!! Så efter jag poddat... Just det ja. Det finns en ny pod ute för er som vill lyssna. Den finns på TV3.se och ITunes. I alla fall! Jag var tvungen att ta ett par timmar SJÄLV på stan. Jag gick runt i butiker, tog en kaffe och sen åkte jag hem till Jeanette med kinamat och låg och degade i hennes soffa. Superskönt!!! Men sen kom det dåliga samvetet.... Varför kände jag så här? Det är ju inte det att jag inte vill vara med min familj. Jag älskar dem över allt annat men jag behövde verkligen en paus. Jag antar att det är vanligt att man känner så och även viktigt att man tar en "paus" ibland. För mig har "egentid" varit en självklarhet men det är inte det längre. Jag har varit ifrån Theo i 36h som max sedan han föddes. Jag överöser honom med kärlek och gör mitt yttersta för att vara den mamman som han förtjänar dvs den bästa!! Men för att vara den bästa mamman måste jag ha energi, kraft och ork och om det krävs "egentid" för att fylla på de depåerna då får jag ta det!!! Detta blev visst ett inlägg där jag övertalar mig själv att det är ok att känna som jag känner...
