Jag vill börja med att tacka för alla era kommentarer på mitt förra inlägg om Spökveckor. Det känns lugnande när man hör att det är många som förstår vad jag pratar om. Det sjukaste var att när jag kom hem från jobbet i lördagskväll så kände jag några rejäla kickar!! Världens bästa känsla!! De var så starka att jag bad Niklas lägga sin hand på magen och trot eller ej: han kände också. Inte en utan flera gånger!! Är det ens möjligt att känna på utsidan i vecka 17??? Men det var ju faktiskt DET vi eller rättare sagt Niklas kände. För det var inte tarmarna som bubblade:) såå coolt!!! Nu har det iof varit lugnt sedan dess. Jag känner sprattel men inga kickar. Det var som om lillan/lillen där inne ville lugna mig och tala om att allt står rätt till. Jag känner mig lite lugnare nu!!! Jag borde skriva av mig och "klaga" oftare:) En bild från Skansen i söndags. Bästisarna Theo och Gustav!
