Ursäkta om jag låter bajsnödig nu men fan vad jag trivs med livet!! Vi älskar lägenheten, omgivningen, det är sommar, det är väldigt bra mellan mig och Niklas, Theo är grym, trotsig men grym och Leia är alltid fantastisk! Ibland måste man faktiskt stanna upp och bara reflektera över det man har. Allt går i 120 i vanliga fall och man hinner liksom inte förstå hur jäkla bra man har det. Och när man väl förstår så är man liksom rädd att säga det högt för man är rädd att det ska försvunna.... Och man är även rädd vad folk ska säga......Eller så känner jag iaf... Men nu har jag stannat upp och jag skriker jag älskar livet!!!!!
