Jag fick en kommentar idag ang att jag har jobbat och varit borta 2(!) dagar från Theo. Det är en "Josefin" som skickade. Hej Josefin!! Du kan vara lugn. Min Theo mår inte dåligt över att jag har varit borta från honom i ett par dagar. Han har varit hemma med sin pappa som älskar honom otroligt mycket och är världens bästa pappa! Du skriver att jag inte borde skaffat barn från första början om jag har så häktiska dagar.... Vet inte riktigt vad jag ska svara på det men "gjort är gjort". Jag kan liksom inte "lämna tillbaka Theo" bara för att jag ska jobba i ett par dagar. Jag tackar för din omtanke men du kan vara lugn. Må gott// Carin ---------------------------- Jag förstår att "Josefine" skriver detta endast för att provocera mig men det lyckas hon tyvärr inte så bra med då jag vet att det inte finns ngn anledning till att ta åt mig då jag är väldigt trygg i min mammaroll och vet att min son inte mår dåligt. Däremot tycker jag att det är ett intressant ämne; det här med att det bara är kvinnan som får skit när hon är borta från sina barn men aldrig mannen. Varför är det så? Jag har tidigare skrivit att Niklas, Theos pappa, har varit borta i tex 1 vecka. Hur kommer det sig att folk inte kommenterade då? Är det inte lika "farligt" när pappan är borta? Behöver en 2-åring sin mamma mer än sin pappa? Tänk på ensamstående pappor.... Vad säger ni??
