Theo har alltid (nästan) varit samarbetsvillig. Han har alltid gjort som vi bett honom att göra. Det har aldrig varit något snack om kläder, mat, bad mm Tills nu!!! Herre Gud! Allt är en kamp för den där lille mannen just nu. Han kan få ett bryt för att jag skurit spagettin på fel sätt, vill absolut inte ha just den tröjan och får han glass är det garanterat fel glass!! Han har fram till ett par dagar sedan vägrat ha på sig shorts trots att det varit 27 grader varmt. Idag när det var 12 grader och regn vägrade han långbyxor.... Han gick med på att ha på sig dem tillslut om han slapp tröja.. Det slutade med att han gick till förskolan med byxor, T-shirt och gympaskor (10 meter) och jag bar på jacka, regnjacka, regnbyxor, tröja, stövlar plus två st dinosaurier som måste med! Det är mycket "- Jag måste -Jag ska bara - Jag kan själv!" Och för min del är det mycket blunda och räkna till 10!! 1, 2, 3, 4, 5..... Tålamodet får sig minst sagt en prövning. Igår var han på minihuset (barnpassning på Ica) medan jag handlade. När jag kom för att hämta honom så sa han - Jag måste leka klart! - När är du klar då, frågade jag. - Om en kvart centimeter!!! Hahahaha Det är även mycket känslor!! - Mamma, jag är ledsen!! - Mamma, är du arg? - Mamma, är vi vänner nu? Jag gillar att han kan sätta ord på sina känslor och det uppmuntrar jag men fet skulle vara kul att höra - Mamma, jag är så glad!!:) En gammal bild från när Theo vägrade hålla mig i handen när vi skulle gå över gatan. Han satte sig på konstverket och var sur ett tag. ❤️ Jag hittade den här texten av briljanta Jenny Klefbom. Det hjälpte lite:) Ni som har barn i samma ålder, känner ni igen er? Hur gör ni? Vill också tillägga att det är inte bara trots utan han är fantastisk också!!:)
