Jag har kommit in i någon form av orosfas. Vad jag än ser på tv, tex reklam för "Cancerfonden", då börjar jag gråta för jag börjar oroa mig för att Theo ska få cancer. Eller om jag läser i tidningen om en bilolycka så börjar jag oroa mig för att det ska hända mig och Niklas något så Theo blir själv. Om han låter på ett nytt sätt eller gråter lite mer än vad han brukar tror jag med en gång att något att fel! Jag förstår att det är helt normalt att oroa sig men det här är skitjobbigt!! Jag älskar den här lilla människan så mycket att det gör ont!! Jag kan liksom inte titta på honom utan att börja gråta av lycka.... Hoppas jag lär mig hantera dessa känslor för annars kommer det bli jobbiga (och tårfyllda) år framöver :)
