När jag gick och la mig på söndag kväll (4/8) sa jag till Niklas att det kändes som om ngt var på g. Jag hade rätt! Kl 07.00 på måndagsmorgon vaknade jag med värkar. De var svaga och oregelbundna men det var igång!!! Under dagen blev värkarna starkare och mer regelbundna men de var långt ifrån 3st på 10 min som de säger att de ska vara när man åker in till BB. Jag kände mig väldigt lugn och trygg hemma och Niklas hjälpte till att massera, trycka, peppa och stötta!!! Vi ringde några gånger till BB Stockholm för att kolla läget så det fanns plats för oss där, för det var vårt förstahandsval, och när de sa att det var relativt lugnt hos dem blev vi lugna och kunde jobba på ett tag till hemma! När klockan var 01.20 var värkarna regelbundna och de var dags att åka in. Vi använde oss hela tiden av en "värk-app" som hjälpte oss att hålla koll på hur långa de var och hur långt det var mellan dem. Vi var så laddade båda två. Snart skulle vi få träffa vår son!! Väl inne på förlossningen blev vi visade till vårt rum och jag blev ganska snabbt undersökt. Jag fick instrument på magen som kände av bebisens puls och värkarnas styrka. Det var dags för barnmorskan att kolla hur mycket öppen jag var. Jag var livrädd att hon skulle säga "1cm" och bli hemskickad.. Men så var inte fallet. 7cm hade jag öppnat mig. Skönt!!! Värkarna fortsatte och de ökade i styrka men de var absolut hanterbara!!! Jag fick möjligheten att ta ett bad. Jag trodde inte jag skulle gilla det men det var faktiskt väldigt skönt med värmen på ryggen samtidigt som jag spolade kallt vatten på överkroppen. Niklas hjälpte till att massera ländryggen när värkarna kom. Nu är kl ca 04.00 Jag hade öppnat mig 1 cm till men barnmorskan tyckte att det gick lite långsamt så vi bestämde oss för att ta hål på hinnan så vattnet gick. Jag hade ju tänkt att ta Epidural men jag kände att jag hade koll på läget och smärtan under kontroll så vi körde bara på lustgas. Jag bytte ställning kontinuerligt mellan att sitta på pilatesboll, hänga på "ståbord", ligga på sidan, stå på knä... Ja, vi varierade oss så mycket det bara gick. Men nu började det bli lite kämpigt.... Vid ett tillfälle när jag satt på "finska pallen" gick Lillemans puls ner väldigt mycket och det blev lite panik i rummet. De ringde på läkare och jag var tvungen att komma upp i sängen så fort som möjligt. Då blev vi riktigt rädda men det löste sig snabbt. Det var nog navelsträngen som kommit i kläm. Nu hade jag väldigt ont!!! Det var tom så att Niklas var tvungen att lämna rummet en kort stund för han tyckte det var så jobbigt att se mig i sådan smärta. Det kan inte vara lätt att stå bredvid och se den man älskar ha så ont utan att kunna hjälpa till. Men efter lite luft var han tillbaka vid min sida. Jag tyckte det var väldigt bra att han tog den pausen!!! Hela tiden under den här tiden påminde Niklas mig att varje värk var en värk närmare vår son och jag försökte fokusera på tiden mellan värkarna för då gjorde det faktiskt inte ont. Det hjälpte!! Men vid den här tiden var jag helt slut!! Jag hade väldigt täta värkar, min livmoder var väldigt trött och bebisen rörde sig inte neråt men jag var fullt öppen. Barnmorskan tyckte det var bäst om jag fick Epidrual så jag fick vila lite. Det var en skänk från ovan!!! Herre Gud vad skönt det var!!! Det tog bort smärtan från värkarna men jag kände fortfarande trycket neråt. Niklas passade på att sova lite på soffan vi hade i vårt rum för han hade inte heller haft en lugn sekund sedan vi kom in 5 timmar tidigare. Han var med mig i varje värk, servade med dricka, massage och pepp. Helt fantastisk!!! Jag passade på att kolla lite på film och vila lite jag med. Var 20de minut ungefär bytte jag ställning så bebisen lättare skulle röra sig neråt samtidigt som jag fick värkstimulerande dropp. Klockan 11 blev jag undersökt (igen) och då kände man att Lilleman fortfarande låg lite för högt upp. Han trivdes bra där inne helt enkelt!! En läkare kom in för att se på de olika alternativen att få ut honom. Hon ville att jag skulle testa att krysta och se vad som hände. Hennes önskan var min lag!! En av barnmorskorna tog ett lakan bakom ryggen och jag fick hålla i ändarna och dra samtidigt som jag krystade. -Tänk att du ska skjuta ut en tampong, sa barnmorskan. Jag som trots smärtan (trycket neråt kändes ungefär som att bajsa ut en pilatesboll) tyckte det var läge att skoja till det lite. - Det är lugnt! Jag har jobbat i Thailand med pingpong shower!!! Har ingen aning om vad jag fick det ifrån.... Jag krystade på och läkaren och barnmorskorna var imponerade över min starka bäckenbotten. Jag antar att alla år med dansträning och sång har satt sina spår. Varje gång jag krystade kom bebisen längre ner men när jag slutade åkte han tillbaka in igen. Läkaren såg ändå resultat och ville inte ge upp men efter ca 1.5 timmar bestämde hon att det var bättre om vi gjorde kejsarsnitt. Hon ville inte använda sugklocka eftersom de trodde han skulle vara ganska stor och då kan han fastna. Jag var helt slut. Eftersom jag inte hade krystvärkar och min livmoder var väldigt trött fick jag ingen direkt hjälp. Beslutet om kejsarsnitt var en lättnad samtidigt som det kändes lite som ett misslyckande om jag ska vara helt ärlig. Jag fick något som skulle avstanna värkarbetet men det tog ett tag innan det kickade in. De värkarna var nästan de värsta eftersom jag visste att de inte skulle "leda" någonstans. Jag rullades iväg till operation. Niklas var självklart vid min sida iklädd någon form utav vit onepiece med tillhörande hårnät. Skitsnyggt!!!:) De fyllde på min Eda och det var dags! De var ca 12 personer inne i operationssalen och alla var väldigt snälla. Det satt en barnmorska vid mig och Niklas som förklarade vad som hände bakom skynket. Vi såg bara hur de höll på men jag kände absolut ingenting! - Nu kommer ni snart höra ett "surplande" ljud. Det är fostervattnet som sugs upp, sen kommer ni höra er bebis. Jag och Niklas är på helspänn. Vi hör dem suga upp vattnet sen är det tyst. - Kan någon ringa på barnläkaren!!! Både jag och Niklas får panik och undrar såklart vad som händer. Barnmorskan förklarar att de har lite svårt att få upp bebisen. Men då hör vi världens bästa ljud!!! Barnskrik!!! Då brister det för både mig och Niklas!! Herre Gud vad vi grät. Sen kom de runt med honom. 14.50 föddes det vackraste barnet på denna jord!! 3920 gram, 52 cm lång och helt perfekt!!! De såg nu också varför han inte ville komma ut. Han låg i ansiktsbjudning, dvs med ansiktet uppåt och kunde därför inte rotera ner i förlossningskanalen. Detta betyder att hur länge jag än hade försökt att få ut honom vaginalt hade det inte gått. Niklas fick gå iväg med Lilleman och klippa navelsträngen och så fick han K-vitamin. Lilleman alltså. Efter några minuter kom de tillbaka till mig. De la bebisen på mitt bröst samtidigt som de sydde ihop mig. Sen rullade de iväg mig till uppvaket där jag fick ligga i ett par timmar så man såg att bedövningen släppte. Då fick Lilleman hänga med pappa! När vi sen kom upp på vårt rum möttes vi av två glas (alkoholfri) skumpa, mat och svenska flaggan! Det var en fantastisk känsla. En känsla av lättnad av att han var här och att allt gått bra!! Framåt kvällen började jag få väldigt ont i snittet. Jag fick morfin men det hjälpte inte. Det värsta var inte smärtan utan att jag inte kunde finnas där för min son eftersom jag inte kunde röra mig. Som tur är har jag världens bästa man som gjorde allt, bytte blöja på honom, la honom vid mitt bröst och vyssade honom. Vid 02 tiden hade jag otroligt ont. Då fick jag en 4 gånger så stor dos av Morfin än vad man brukar få. Barnmorskan hade aldrig givit en sådan stor dos någonsin men det hjälpte fortfarande inte. Då började de bli lite oroliga att jag fått en inre blödning trots att ett HB visade annat. De körde mig till röntgen. Som tur var såg allt bra ut!! Jag fick någon annan smärtlindring som hjälpte lite så jag kunde sova. De trodde att jag hade så ont pga gaser. Nice...! Eftersom de flyttar runt på tarmarna under kejsarsnittet får man lätt gaser och eftersom jag inte var bedövad (eftersom morfinet inte tog) var det inte så konstigt att jag hade ont. Men framåt 10-tiden kände jag mig bättre och jag kunde tom ta mig upp på fötterna och ta en dusch. Den skönaste duschen ever!!! Vid kl 12 kände jag mig riktigt bra och vi fick besök utav min mamma och Niklas föräldrar. Stolta mor och farföräldrar!!! Detta blev ett väldigt lååååångt inlägg men så var det en ganska lång förlossning också. Läkaren sa att jag genomgick 2 st förlossningar. En vanlig och ett kejsarsnitt. Trots att det inte blev som vi tänkt oss hade jag en väldigt bra förlossnings upplevelse. Det var en sådan trygghet att ha Niklas vid min sida hela tiden. Han var helt fantastisk!!! Vi var ett bra team helt enkelt!!!:) Och ett stort tack till alla barnmorskor, undersköterskor och läkare på BB Stockholm också för ett magiskt bemötande! När jag tittar på Lilleman som ligger och sover bredvid mig var det värt varenda sekund. Det är det häftigaste jag någonsin upplevt och jag hade gjort om det alla dagar i veckan!!!!
